Jag är den jag är för jag gjort det jag gjort.... så skulle man kunna säga om det mesta och för de flesta. Men ibland så ligger det mer sanning bakom än vad man kanske inser själv.
En gång i tiden så var man "odödlig" eller i alla fall så intalade man sig själv det.
Det känns som att dagens ungdommar inte har det starka fästet i sitt liv som vi hade. Det finns givetvis undantag men överlag, det kändes mer som "stordåd" då än vad det är idag.
Vi höll på med musik, vi var ute och spelade. Vi skaffade oss vänner & ovänner och den ständiga striden om vilken grupp man tillhörde präglade vardagen för oss.
Varför denna tillbakablick? Ja varför inte!
Jag tänkte på det häromdagen när jag språkade med min gamla vän T.P, när vi disskuterade detta. Jag förklarade att jag tyckte att man skall vara stolt över att producerat något, gjort något av sitt liv. Vissa gör så mycket att det räcker till flera och vissa gör ingenting.
Det man gjort har man gjort så man blev det man blev....
Att få vara delaktig i något, att få vara med att skapa något är en drivkraft hos mig som är så stark. Så stark att även efter en himla massa år så "tillrättarvisar" den mig i mitt tänkande.
Inte det att jag känner att jag ångrade mig i något fall,. Man kunde ju varit smidigare men inte så att jag ångrar mig.
Så igentligen är det ju inte någon "Syndernas förlåtelse" även om vissa kanske tänker att man är FÖR nostalgisk.. Kanske en ursäkt för att man blickar tillbaka för ofta, men ändå inte ..
Nostalig blir det ju för den som kommer ihåg, och jag är One av dem....
" One is One"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar